Nu får det vara nog
Jag tror att man kan bli knäpp av att vara hemma, sjuk för länge. Inte umgås med nån, bara hosta, hosta, hosta. Jag vette 17 vad det är för enträget virus jag har åkt på, det ger sig liksom inte! Nu är jag sjukskriven i fyra dagar med förhoppningen att kunna jobba i helgen. "Ser sliten ut och behöver vila" skrev doktorn i sjukintyget, men tack för den!!
Det enda som är bra med den här sjukan är att man sover som en stock! Jädrars vad jag har sovit gott i nästan två veckors tid. Trots att jag inte har gjort ett skapande skvatt om dagarna har jag varit knalltrött vid 22-tiden på kvällen. Lagt mig, somnat direkt och sovit straight on till 7-8-tiden på morronen. Härligt! Jag älskar att sova, haha.
Kroppen känns dock som att den har varit igenom en MMA-match, jag känner mig mörbultad och svag. Saknar Sats så otroligt mycket, samtidigt är jag rädd för att gå dit och upptäcka hur många steg jag har backat på grund av det här. Gah! När jag blir frisk ska jag lägga allt fokus på att hämta upp det som gått förlorat, komma i fas på gymmet.
I dag är dock mitt lilla mål att duscha och tvätta håret, sedan gå ut och gå en promenad. Jag måste ut! De här fyra väggarna anfaller mig. Jag pallar inte att ligga här och sakna hunden och mänskligt umgänge.
/Y