Hemma

Jamen yes!
 
'Varsågod' säger flygvärdinnan och räcker mig en varm tvättservett, jag tar den yrvaket och undrar var jag är. Någonstans ovanför Tyskland visar det sig.
Två insomningstabletter har trollat bort sju av nio timmar. En bula i pannan, efter att ha sovit med huvudet lutat mot nåt hårt, är enda minnet av resan mellan Dar es Salaam och Amsterdam. Afrika-Europa på två timmar blankt.
 
Åmål ser ut som Rumänien när regionaltåget saktar in och stannar till, inte för att jag vet hur det ser ut i Rumänien. Det var ju de två dryga kitesurfar-killarna på planet som var därifrån, kanske därför jag nu vill göra Åmål rumänskt. Det ser i alla fall kallt ut därute utanför tågfönstret, de utlovade tre graderna, men ännu inget regn.
 
Min mage puttrar som en kaffebryggare av gammal hederlig sort. I bland skär det som knivar. Vi passerar Kil. Jag vill ha kolhydrater och dricka grädde direkt ur paketet, inte gå till vårdcentralen och lämna avföringsprov.
 
Pappa har inte hundarna med sig när han hämtar oss, men tågstationen i Challetown är sig likt. Jag ser hur en alkis får syn på mig 50 meter bort, en minut senare står han framför mig frågar 'Har du en tia?' Jag svarar sanningsenligt, 'nej', för mamma och jag har bara dollars. Och en brinnande längtan att fly kylan och hoppa in i en uppvärmd bil.
 
Varför kommer alltid alkoholister, halta och lytta fram till mig? Det måste vara änglahåret som döljer da bitch.
 
Jag hittar ett hantelset för hemmabruk i pappas bil, min födelsedagspresent visar det sig. Inhandlad tidigt och nu upptäckt av födelsedagsbarnet i fråga way too early. Men jag vill inte vänta till 27 april! Jag blir skitglad när jag får tillåtelse att plocka med mig min förskottspresent.
Medan jag packar upp resväskan ser jag framför mig hur jag lyfter skrot framför tv:n, plågar bicepsen till Sons of anarchy, två flugor i en fet smäll!
 
På ytan ser lägenheten pedantiskt perfekt ut, var sak på sin plats, undanplockat och najs. Men jag vet hur skitigt det är i hörnen, hur jag har städfuskat lately, så jag kan inte riktigt spänna av. När jag slänger strandkläderna i tvättsäcken ser jag dammsugaren i ögonvrån - DU-BORDE-ANVÄNDA-MIG - står det på den med osynliga bokstäver. Men jag iggar städbudskapet, jag orkar inte, jag och magen vill bara ligga ner.
 
Tänk att alldeles nyss var jag i en annan värld.
 
Nu känns den jävligt långt bort.
 
Jag är hemma folks.
 
Med allt vad det innebär.
 
/Y