Lungsot, kapitel 84

I dag vaknade jag och kände mig piggare än på länge - inget halsont, ingen hosta, bara lite snor. Jag såg fram emot en härlig långpromenad med bästa Viq som sällskap, härligt att komma ut efter alla veckor inomhus! 
Jag var ju i Göteborg med SVT i helgen och fick ta det jättelugnt för att jag kände mig smårisig, men idag, jäklars!

Ja jäklars va fel man kan ha. Halvvägs in i min och Viqs totalt lugna promenad runt Kroppkärrssjön började jag känna panik. Kände hur det rann svett längs ryggen, hur jag blev iskall ända in i märgen och hur det återigen började täta till sig i bröstet på mig. 
Jag fixar inte ens att vara ute och GÅ i typ 1,5 timmar! Fan, fan, fan, när ska det här ge sig?? Ska jag aldrig kunna återvända till Sats??

Efter att ha duschat illhett hur länge som helst, ligger jag här nerbäddad och utslagen. Helt slut. Känner av halsen. Öronen. Fryser. Hostar. Asså jag känner mig gråtfärdig, ska jag aldrig bli riktigt frisk? När ska jag få mina krafter tillbaka? 

Förlåt Viq att jag va så frånvarande! Jag får verkligen panik av att detta aldrig ger sig. Det va lovely att hänga lite i alla fall!

/Y

Kommentera här: