Regn ute, regn inne, regn i hjärtat, regn i sinnet

Regn, regn, regn - jag tror jag blir galen! Är så trött på detta iskalla, blöta. Så himla typiskt att vädret håller på så här den vecka jag har Pollan, vi är konstant sjöblöta och stelfrusna.

Jag känner mig jäkligt trött också, tar mig igenom den här jobbveckan på ren vilja. Inte för att det är jobbigt på jobbet - tvärtom är det en lättnad att gå dit - utanför att helgen som just passerade var den tungaste på mycket länge.
Oerhört slitsam begravning, oerhört förvirrat känslomässigt och så alldeles för lite sömn. 
Jag har sjukt ont i ett knä också. Vet inte vad som har hänt, men jag haltar fram och det knakar oroväckande. Gikt?

Haha, vilket jävla gnäll va? Erkänner villigt. Men i bland behöver man solsken och lugn och ro, inte regn, tidsbrist och ett huvud som susar fram i ljusets hastighet. 

Jaja, det blir väl bättre. Det blir det alltid.

/Y