Status
Hm, det slår mig när jag scrollar tillbaka och läser senaste tidens (höstens) inlägg att den här bloggen har tappat fokus helt och hållet. Den handlar fo sho väldigt lite om viktminskning, styrketräning och thaiboxning som blogg-headern utlovar! Istället ältas det vilt om jobb, män (som sannerligen inte förtjänar ens att nämnas) och tråkiga redogörelser över vad jag mäktar med att klämma in på mina lediga dagar. Dötrist alltsammans, och nu tänkte jag försöka styra rätt den här bloggskutan.
Vad gäller viktminskningen så har jag stannat där jag slutade, minus 19 kilo nånstans. Jag äter fortfarande nyttigt, men jag är mycket frikostigare mot mig själv vad gäller kolhydrater. Nu äter jag bröd, ris och potatis titt som tätt, jag räknar inte kalorier och jag väger mig inte.
Jag kommer i mina jeans, storlek 40 och är nöjd med det. Det jag undviker i matväg - och kommer att undvika i resten av mitt liv - är godis, kakor, läsk, pasta, snabbmat och snacks. Jag ser fortfarande till att äta mycket protein och grönsaker, och jag väljer fortfarande kalorisnåla alternativ om det finns.
Anledningen till att jag håller vikten trots att jag numera äter "vanlig mat" är så klart träningen! Jag kör på med fyra träningspass i veckan, ett kardio och tre styrka. Jag har blivit starkare i rygg-armar-axlar, och även om löpning fortfarande inte är en njutning så har jag blivit bättre på att springa. Jag orkar längre och kan hålla ett snabbare tempo. Jag får ju så mycket gratismotion på jobbet nu också, cykel dit och hem (vid barmark), och så detta ständiga spring i korridorerna.
Träningen är fortfarande min darling, den håller mig i schack och gör mig starkare på alla tänkbara sätt. Och när våren och värmen behagar dyka upp ska jag satsa mer ordentligt på löpträning. Vem vet, kanske det går att springa bort ytterligare några kilon utan att behöva svälta sig?
Till sist - thaiboxningen. Min lilla sorg. Jag saknar den som f-n samtidigt som jag inte orkar pressa in den i mitt nya livsschema. Jag saknar att tischan dryper av svett, att vara så finito att benen knappt bär, jag saknar det själsliga välmående som konstigt nog infinner sig när man kickar allt vad man har på en säck. Vad gäller det mentala välmåendet så finns det INGET som slår thaiboxning.
Men vad ska man göra när kvällsträning på fasta tider inte går att pussla in i ens liv? Ibland bankar jag lite på sandsäcken på Sats... men det är inte i närheten.
/Y