I bland är det bara att bita ihop
Det är konstigt det där, hur allt kan gå så fantastiskt lätt vissa dagar och andra sjukt trögt. Jag vet direkt när jag kommer att ha en bra dag på gymmet, det avgörs efter cirka fyra minuter på löpbandet. En bra dag bara springer jag - svisch - en seg dag börjar jag titta på klockan och helt plötsligt känns varenda minut evighetslång. Benen vill inte få fart, hela överkroppen gnisslar och gnäller, och man måste tvinga sig själv steg för steg.
I dag var en sån dag.
Men jag gjorde det.
Och nu, efteråt, känns det så klart jättebra.
Sure, min vänstra helvetesskuldra ylar och värker, men jag är van att ha ont där. Det är ett konstant tillstånd och bekommer mig inte så mycket nu för tiden. Istället njuter jag av lugnet som råder i övriga kroppen.
Jag har en hemmagjord kebab i magen och en ledig kväll att spendera hur jag vill. Så jag lyssnar på Tracys "Remember the Tinman" och filosoferar.
"Go find your heart and take it back" sjunger Tracy.
/Y