Tjatigt, I know
Kort helgsammanfattning - det har gått sisådär (to say the least) vad gäller min sömn, men nu jäklars är det bara ETT PASS kvar innan jag är ledig tis och förhoppningsvis ons. Sen är det bara en ynka kvällstur på torsdag och sedan är jag TIOLEDIG (om jag får flex fre, jag MÅSTE få flex fre).
Ni tycker säkert att det är extremt dötöligt att läsa om detta, men det är sånt här mitt liv kretsar kring just nu -sömnbrist, jobba-jobba-jobba, beta av arbetsdagar, nedräkning, längt, flexförhoppningar etc. Jag är helt insnöad på jobb och helt besatt av att försöka få lite extraledigt så att jag kan ägna mig åt att sova. Och träna! Jag har bara lyckats få till två träningspass den här veckan due to work, och det duger inte.
Det värsta med sjuksköterskeyrket är den konstanta sömnbristen. Och svårigheten att ha ett fungerande privatliv pga sömnbristen. Man vill ju liksom bara sova så fort man kommer hem, det vore ju najs om man orkade med nåt mer än att jobba det dagar man jobbar... Som det är nu lever jag/gör saker endast när jag är ledig.
Jaja, vilket jävla gnäll! Man ska vara tacksam att man har ett jobb.
Nu ska jag hur som helst ta kvällen, äta nåt gott, ha benen i högläge, slötitta på tv, gagga lite i telefon och somna tidigt.
/Y
Jag tror inte folk fattar hur dränerande jobbet är emotionellt, och att man är helt ur led efter ett ynka arbetspass. Jag jobbar heltid nu för första gången sen jag var 19 år och ORKAR ha ett liv efter jobbet. Jag är mera utvilad med heltid i mitt nya jobb än vad jag var med 75% på mitt gamla.